Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Inlägg märkta ‘kapitelbok’

Kim Fupz Aakeson har skrivit och Eva Eriksson har illustrerat bilderboken Söndag, som kom ut i mars.

Här får vi under en vecka följa Torsten, som snart ska bli storebror, och hans ”sämsta kompis” Willy, som (får vi så småningom veta)  just har blivit det. Willy menar att ”folk skaffar bebisar när den första bebisen har blivit för stor och ful och jobbig.” Hoppsan! Det är med andra ord ingen politiskt korrekt, tillrättalagd gullegull-historia av det uppenbara slaget.

Barnperspektivet är konsekvent, och definitivt en av bokens starka sidor. Vi får ta del av barnens tankar om högt och lågt, om det triviala och vardagsnära såväl som det djupaste allvarliga; allt i en strid ström utan krusiduller. Realismen är påtaglig redan från start:

”På måndagen låg Torsten och Willy på gräsmattan mellan husen och stirrade upp mot molnen. De föreställde inget speciellt, molnen alltså. De bara fanns där.”

Torstens föräldrar är av den (högst normala) sorten som ibland blir irriterade och säger ”baske mig”, tjatar om att det är så stökigt på hans rum och inte riktigt verkar hänga med i barnets djupsinniga funderingar över kärlekens mysterium alla gånger.

Räcker kärlek till flera barn? Kan kärlek ta slut? Ja, det kan den ju tydligen, för Willys pappa till exempel har slutat älska Willys mamma; nu älskar han en tant som jobbar på kommunen istället, hon heter Nina och har små bröst. Tur i alla fall att Torstens farmor, själv trebarnsmor, hävdar att det kommer mer kärlek när man får barn: ”ju fler barn, desto mer kärlek”. Och att hans mamma älskar pappa fast han irriterande nog aldrig slutar röka och trots att hon en gång hällde ett helt glas vatten över huvudet på honom. Och Torstens pappa älskar hans mamma även om han kallade henne surkärring en gång.

Söndag är en bilderbok tänkt för barn mellan 4 och 8 år. Texten är ganska omfångsrik, men indelas i sju avsnitt (en för varje veckodag) så man kan ju eventuellt tänka sig detta som en kapitelbok i miniformat för de mindre. Jag tycker att det är en berättelse som inbjuder till diskussion och vidare funderingar, en bok som man som vuxen kanske vill resonera kring tillsammans med sitt barn. De slutsatser som Willy drar kan säkert, för många läsare, kräva någon ytterligare kommentar än vad som gestaltas i texten. (Det beror ju på hur bekant bokens verklighet känns för barnen som hör berättelsen. Om man lever nära den eller inte. Och hur van man är vid att ta del av olika typer av historier förstås.)

Det är inte en ”åh vad mysigt, du ska få ett syskon”-bok. Snarare en smått filosofisk bok om kärlek och relationer, välskriven och skickligt gestaltad, med en egen ton. Eva Erikssons bilder tillför värme och gör historien mer lättillgänglig.


Söndag av Kim Fupz Aakeson och Eva Eriksson.
ISBN: 9789172995123
Sidantal: 48. Inbunden.
Opal bokförlag.

Du hittar boken i din lokala bokhandel, eller på nätet t.ex. på Bokus, eller Adlibris.

Read Full Post »

Ulf Nilsson  Foto: Stefan Tell

Barnboksakademins sextonde stol innehas av författaren Ulf Nilsson, en av mina hjältar i barnboksvärlden. Många är vi som har läst och älskar hans bilderböcker, som till exempel Älskade lilla gris, Lilla syster Kanin, Den fräcka kråkan och Adjö, herr Muffin. Men Ulf, som har varit författare på heltid i tjugofem år och på deltid i ytterligare tio, har också skrivit kapitelböcker och ungdomsböcker, noveller, populärdeckare, vuxenböcker och en bok om hur man skriver böcker (tillsammans med Jan Nilsson). Två gånger har han tilldelats Augustpriset: 1994 för Mästaren och de fyra skrivarna, och 2002 för Adjö, herr Muffin. 

Denna vecka är Ulf Nilsson krönikör på Barnboksakademins hemsida. Ledamöterna turas nämligen om att skriva krönikor här, en ny läggs upp varje vecka. Ulf önskar oss alla välkomna in i barnboksförfattarnas och illustratörernas förlovade land, och gläds åt när en nykomling (hans exempel är Linda Skugge, aktuell med Godnatt min kattillustrerad av Kristina Digman) kommer och bidrar med ett nytt fräscht perspektiv på det sköna och förunderliga i barnbokens lustgård.

Read Full Post »

Vår godnattsaga just nu är kapitelboken Kalle och chokladfabriken, av Roald Dahl (1964). Den är utgiven på svenska av Tidens förlag, med illustrationer av Bengt Arne Runnerström. Vårt väl tummade ex stod i min egen bokhylla i barndomen och har nu, via diverse kartonger i x antal flyttar, landat i dotterns. Och tur var väl det!

Det är en oemotståndlig historia: fem barn som hittar gyllene biljetter innanför omslagspapperet på varsin chokladkaka blir de lyckliga utvalda som får besöka Willy Wonkas legendariska chokladfabrik, där ingen har släppts in eller ut på åratal. De guidas runt i fabriken av det excentiska godismakargeniet Willy Wonka själv och får uppleva hans fantasifulla skapelser, den ena mer fantastisk än den andra: tuggummin som inte tappar smaken, glass som inte smälter, vattenfall av smält choklad… Det är ju ett makalöst bra upplägg för en barnberättelse! Vem blir inte hänförd vid tanken på Chokladrummet som rymmer en hel dal med gröna ängar och en bred flod, där allt är gjort av godis?

Att fyra av de fem barnen är tämligen förskräckliga på olika sätt sätter krydda på historien. Liksom i sagans värld är karaktärsteckningen svartvit och inte särskilt djuplodande. Och man kan vara helt lugn: de hemska barnen (och deras dito föräldrar) får alla ett snöpligt avslut på rundturen, medan hjälten, den fattige Kalle Spann, istället belönas på ett sätt han aldrig kunnat drömma om.

Boken väckte stort rabalder när den kom ut, läser jag i Barnboksvärldar av Birgitta Fransson. ”Barnen älskade den och vuxna lärare, recensenter och litteraturvetare analyserade denoch såg förhärligande av kapitalismen, rasism eller moralism i den. En del såg den som satir, som gav barnen redskap att kritisera konsumtionssamhället. En lång artikel i den amerikanska tidsskriften The lion and the unicorn utreder exkrement-fantasierna i boken, jämför choklad och laxativ och ser Willy Wonkas chokladfabrik som en enorm matsmältningskanal.” Mamma mia! Ibland kan tyckerierna gå överstyr!

Roald Dahl uppgav själv att han bara ville underhålla och skriva så roligt att barn fortsätter att läsa böcker. Läs Kalle och Chokladfabriken och döm själv om han lyckats i sin föresats! (Har du redan läst den kanske du ska satsa på Dahls självbiografiska barndomsskildring som på svenska heter Mitt liv som pojkoch läsa om hur han en gång i skolan fick testa nya chokladsorter från en fabrik och redan då började drömma om att komma på receptet till en fullkomligt oemotståndlig choklad…)

illustration Bengt Arne Runnerström

Boken har utkommit i en sjätte utgåva på Rabén och Sjögren som finns tillgänglig i handeln (ISBN: 9789129673937). Den finns också som ljudbok från Norstedts Audio (ISBN: 9789173131049). Berättelsen har dessutom filmatiserats två gånger, senast 2005 med Johnny Depp som Willy Wonka. I filmen från 1971 gestaltades han av Gene Wilder.

Read Full Post »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.