När jag var sisådär i mellanstadieåldern fick jag för mig att spindlar var något att vara lite rädd för. Det hade jag inte tyckt innan, men ganska säkert hängde det ihop med att jag fick en kompis som tyckte att de åttabenade små rovdjuren var något av det otäckaste som fanns. Numer är jag mer kompis med spindelsläktet, åtminstone de mindre och tämligen harmlösa varianterna som finns på våra breddgrader. Och rädsla är ju inget man vill föra över till sina barn, så när jag fick nys om den nya bilderboken Spinderella Tarantella av Inger Lindahl (text) och Sara Gimbergsson (bild) som utkom på Alvina förlag i mars, så blev jag genast nyfiken. Kunde detta vara ett roligt sätt att lära sig (och barn) om spindlar? Det är ju förvisso så att det oftast är det okända som skrämmer.
Spinderella Tarantella
Spinderella Tarantella är den diviga korsspindel-honan som är bokens huvudperson.
Hon är småkrypsvärldens femme fatale, charmig, fåfäng och stundtals ganska odräglig. Men hon är inte utan talang, och berättar här på ett rappt och personligt sätt om vem hon är och om allt möjligt som hon kan.
Vi får ta del av både fakta, som t.ex. att hon har åtta ögon men ändå ser dåligt, att hon packar in flugfångsten i nätpaket innan hon äter den och att det händer att hon äter upp hanen som hon just parat sig med – och fiktion, som t.ex. att hon tycker att barnen sjunger förfärligt (Imse vimse spindel), att hon gillar att skrämmas (barnen lyckas hon inte skrämma, men tanter däremot, det går lysande!) och att hon (såklart) träffar sin partner på nätet…
En faktasaga är alltså precis vad det är. Humoristisk, lättsam, informativ och lite lagom läskig, eftersom spindlar är som de är; fascinerande och förskräckliga på samma gång.
Bilderna av Sara Gimbergsson (som tidigare gjort t.ex. böckerna om Lycke och Lage) är gjorda i akvarell och täcker hela uppslagen. Hon säger att hon hade ovanligt roligt när hon skapade Spinderella:
– Historien om spindelkvinnan krävde bilder med skärpa och udd, eftersom Spinderella ju är en smått extrem karaktär. Hon krävde att jag tog ut svängarna ordentligt vad gäller uttryck och färg.
Jag tycker personligen om hur hon fångat karaktären i bilderna. Däremot kan jag tycka att några av uppslagen känns något röriga.
Texten av Inger Lindahl är fängslande och har bra flyt. Det funkar utmärkt att den är skriven ur jag-perspektiv (berättaren är ju Spinderella själv) och författarinnan gestaltar karaktären väl genom hur Spinderella uttrycker sig. (Det är bara på ett ställe jag hakar upp mig lite: ”Nu ska ni få se på RIKTIGA skönheter. Mina små äggi-gläggisar! 250 stycken! Flugskit vad söta de är!” Den där flugskit-meningen… Var den nödvändig?) Jag tror hur som helst att det här kan vara en rolig bok att läsa högt för 3 – 6-åringar.
Plus i kanten: Snart kommer en arbetshandledning för pedagoger som vill använda boken i sitt arbete att finnas på förlagets hemsida, för gratis nedladdning. Dessutom är boken, liksom alla andra böcker från detta förlag, miljömärkt med Svanen och FSC.
Spinderella Tarantella av Inger Lindahl och Sara Gimbergsson.
ISBN: 978-91-86391-10-2
Sidantal: 24. Inbunden.
Alvina förlag.
Du hittar boken i din lokala bokhandel, eller på nätet t.ex. på Bokus eller Adlibris .
