Boktyckeri

I tisdags kväll bjöd Junibacken och Läsrörelsen in till ett debattsamtal med forskare, pedagoger, författare och personer verksamma inom barnkultur, på temat ”betydelsen av högläsning tillsammans med barn”. Att högläsning tillsammans med barn är viktig var förstås alla församlade rörande överens om. Så vad är då problemet, vad finns det att diskutera? Jo, under kvällen tog man fasta på följande:

• Enligt en studie som Läsrörelsen och Junibacken genomfört läser endast 1/3 av alla småbarnsföräldrar högt för sina barn varje dag. (Studiens tillförlitlighet ifrågasattes visserligen av Mats Myrberg i panelen, professor emeritus i specialpedagogik med särskild inriktning mot läs- och skrivpedagogik. Han betonade behovet av mer forskning på området och att pengar måste satsas på detta.)

• Fungerande projekt som  exempelvis ”Läs för mig pappa” – ett samarbete mellan åtta fackförbund och En bok för alla där goda resultat uppnåtts (läsningen ökade avsevärt både bland vuxna och barn som deltog) – har lagts ner och man får inte nya medel för att fortsatta verksamheten.

• Det är mest pojkar som har läsproblem. Vad kan göras för att de ska hitta läslusten? (Se förlag under nästa två punkter.)

• Vissa grupper tar inte del av det kulturella utbud som finns. Behrang Miri, konstnärlig ledare för barn- och ungdomsverksamheten på Kulturhuset, framhöll att det är en klassfråga, ingenting annat. Han menade att man måste hitta sätt att nå ut – om barn i förorten inte kommer till Kulturhuset t.ex, då får man ta verksamheten ut till dem! Att satsa på folkbibliotek och bokbussar igen kan vara några sätt, men verksamheterna behöver också uppdateras och utvecklas. Man behöver koppla ihop teori och praktik, man behöver skapa berättelser som engagerar och speglar också barn i de här grupperna. Behrang talade sig varm för nya medier som ett sätt att nå dagens unga. Där mötte han en del mothugg i panelen, men samtidigt fastslog man att det inte handlar om att man måste välja digitala medier eller böcker, utan att de kan få komplettera varandra.

• Alla barn orkar inte lyssna / ta till sig litteraturen. Man behöver utbilda barn i att lyssna! Små barn är så fysiska; i 1 – 2 års-åldern är läsning inte en stillasittande aktivitet. Man ska läsa med rytm och känsla. Igenkänning, upprepning och överraskning är viktigt för de små läsarna. Berättelser är abstrakta och kan behöva konkretiseras, genom att man samtalar och reflekterar kring dem, eller genom dramatisering och gestaltning av dem (t.ex. i skolan). Ställen som Junibacken arbetar med att levandegöra boksidorna så att man kan leka i dem, och åskådliggöra historierna genom teater. Nya medier som t.ex. appar kan också vara resurser om de erbjuder barnen möjligheter att bli delaktiga i berättelsen och interagera.

• Kunskap saknas : unga är oförmögna att göra källvärderingar på internet. Det är ett stort problem som skolan inte kan hantera idag.

• Kunskap saknas: vuxna behöver hjälp i att välja rätt böcker. Barnlitteraturen får inte så stor plats på kultursidorna där böcker recenseras, hur ska man veta vad man ska välja för böcker? Bloggar kan förstås vägleda. Man behöver också stödja etablerade fungerande projekt (t.ex. bokbussar med bibliotekarier och förskollärare i Södertälje) och använda och stärka biblioteken. Lärare behöver själva läsa texter som ska ges till elever.