Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Arkiv för kategori ‘Boktips’

• Snömannen återuppstår i charmig barnboksversion

Publicerat i Boktips, Recensioner, tagged , , , , den 5 november, 2012 | Lämna en kommentar »

Snömannen, den apliknande varelsen som påstås finnas i Himalayas otillgängliga bergspartier, har kittlat mångas fantasi. Tintin-fans kommer säkert ihåg yetin från ”Tintin i Tibet” och kanske har man sett odjuret i någon skräckfilm.

Men nu visar Eva Susso och Benjamin Chaud oss att Snömannen också kan vara en vänlig figur. Han kan vara någon som bjuder på grankotts- och blåbärssoppa,  när man har varit ute och åkt snowboard med sin bror och gått vilse. Han kan ha en farfar som gillar att tälja träugglor, och som husdjur kan han ha en get, som han mjölkar… Det främmande kan förstås göra en lite på sin vakt ändå, det är ju inte varje dag man hamnar hemma hos en Snöman, trots allt. Då är det ju skönt om Snömannen fnittrar gulligt, är vegetarian och har ett skojigt och charmerande språk:

”Vad fint Snömannen bor, säger Max, nästan som i ett hus.
Här kan vi bo, säger Uno.
Men bara på låtsas, säger Max.
Tycker du om oss?
Yetin pletin plack, säger Snömannen och fnittrar.
Sen känns allt liksom roligt.”

Snömannen har burit hem Max och Uno till sin grotta.

Snömannen är en tämligen oemotståndlig liten historia, ett äventyr som kan passa både små och större förskolebarn. Syskonen Max och Uno gestaltas fint i både text och bild, och även om historien berättas i tredje person så är det Max, den yngste, som vi kommer närmast. Susso balanserar skickligt det spännande – som inte tippar över och blir skrämmande – med det varma, humoristiska och bekanta.

Benjamin Chauds illustrationer är som alltid välgjorda, stilsäkra, lättillgängliga… På förlagets hemsida kan man läsa om honom: ”Han är en av Frankrikes mest kända och omtyckta illustratörer. Han säger: ‘Sedan 1999 bor jag i Marseille. Jag ritar för att flickor ska tycka om mig. Jag tycker om berg också.’ Hm. Ja, bilderna tycker jag i alla fall mycket om!

Max och Uno går vilse.

(Chaud har nu även debuterat som författare. Hans bilderböcker ”Min kanin Sockan” och ”Björnens sång” har båda utkommit på Rabén och Sjögren.)

Snömannen av Eva Susso och Benjamin Chaud.
ISBN: 9789129680621
Sidantal: 32. Kartonnage.
Rabén och Sjögren.

Du hittar boken i din lokala bokhandel, eller på nätet t.ex. på Bokus, eller Adlibris.

Detta blogginlägg är, i redigerad version, även publicerat på bloggen Barnboksprat.

Read Full Post »

• ”Svart hund” visar en väg ut ur rädslan

Publicerat i Boktips, Recensioner, tagged , , , , den 17 oktober, 2012 | 4 Kommentarer »


Levi Pinfold (vars bok Djangon jag också skrivit om här på bloggen) har kommit ut med en ny välgjord bilderbok, Svart hund, som han både skrivit och försett med underbara illustrationer.

Den här gången handlar det om rädsla, och hur man kan förhålla sig till det hotfulla. Det är en enkel men suggestiv historia som torde passa de flesta bilderboksläsare.

En morgon när familjen Hoppet vaknar upp i sitt rosa hus upptäcker de, i tur och ordning från äldsta till yngsta familjemedlem, en svart hund utanför i snön. Herr Hoppet ser den först, blir rädd och ringer polisen. Där får han bara rådet att inte gå ut. Hunden växer och växer, i  takt med att familjen blir alltmer uppskrämd. De försöker på olika sätt gömma sig och barrikaderar sig till sist bakom en massa möbler.

Men familjens minsta, som kallas Lilla, är inte rädd. Hon går ut för att möta den nu gigantiska hunden, och hon lockar den med sin lek så att den krymper, steg för steg. Hon dras med andra ord inte med i någon masshysteri och hon vågar konfrontera det främmande som kan verka skrämmande.

Formen påminner på flera sätt om folksagan; här finns repetitioner, rim, sensmoral och ett lyckligt slut. Och hjälten, eller hjältinnan i det här fallet, är det yngsta av de tre barnen. Men på några ställen finns något i texten som bryter mot det mer sagoaktiga. Ett exempel:

Nästa som vaknade var Mauritz. ”Milda makter!” skrek han och tappade nallen. Han ropade genast på hela familjen. ”Visste ni att det är en svart hund stor som en jättejeffy utanför?” ”Vad är en jättejeffy?” frågade Evelina. ”Det spelar ingen roll! Vad ska vi göra?” undrade Mauritz.

Ett uppslag i Levi Pinfolds ”Svart hund”

Illustrationerna är, liksom i Djangon, detaljrika och målade i dova färger. Pinfold varvar utfallande bilder (ibland över en sida, ibland ett uppslag) med små, sepiatonade bilder, som påminner om gammaldags fotografier. Fast ibland är motiven större än bildramarna, figurerna är inte fångna i sina rutor.

Ja, det finns mycket att upptäcka på de här sidorna. Svart hund bjuder på en angenäm lässtund för både liten och stor. 

 

Svart hund av Levi Pinfold.
ISBN: 9789185703906
Sidantal: 32 sidor. Inbunden.
Karneval förlag.

Du hittar boken i din lokala bokhandel, eller på nätet t.ex. på Bokus, eller Adlibris.

Read Full Post »

• Regn och rusk är också somrigt – i ”Stinas sommar”

Publicerat i Boktips, Recensioner, tagged , , , , , den 28 juli, 2012 | 2 Kommentarer »

bokomslag Stinas sommarDet har klagats mycket på sommaren i år, även om man nu i alla fall i våra trakter fått värme och sol ett tag. Sommarkänsla kan man i alla fall få av Lena Anderssons fina bilderbok Stinas sommar, som är en samlings-volym med berättelserna ”Storm-Stina” och ”Stina och Stortruten”. Visserligen bjuder boken också på regn och rusk i ”Storm-Stina”, men regn och rusk kan ju också kännas somrigt… I alla fall i bokform, genom Lena Anderssons fina akvareller.

Boken handlar om Stina, som bor med sin morfar på en skärgårdsö om sommaren. Här skildras deras lite gammaldags vardag med fiske, strandfynd, smörstekt abborre till middag, disk utomhus i balja, sjörapporten på radio och kaffe på en klippa ”en sådan där stilla morgon när havet är så blankt att det verkar nystruket”. Men så blir det storm sent en kväll, och Stina får uppleva en annan sida av skärgårdslivet. Tur att morfar hittar henne och de kan ”börja om från början” – han lär henne vad man behöver för att möta oväder. Bra kläder och så ska man helst vara två. Då blir stormen spännande istället.

En annan dag, i nästa berättelse, hälsar de på morfars barndomsvän Axel, som kallas för Stortruten och också bor på ön. Han har namnsdag, och när han blir uppvaktad med honungsmackor av Stina och morfar blir han glad. Det är han inte alltid annars, ibland är han ledsen. Men nu lever han upp och berättar vilda historier om självupplevda äventyr. Stina lyssnar fascinerat, medan morfar stillsamt kommenterar ”jaså”, allteftersom dramatiken i berättelsen eskalerar. Illustrationerna här är underbara, personernas kroppsspråk är så väl fångat, men det är också mycket väl gestaltat i texten. Så enkelt, detta lilla återkommande ”jaså” från morfar…

Så om man längtar efter mer sommar kan man gott ta fram Stinas sommar och läsa högt för någon liten i sin närhet. Charmad blir man nog oavsett ålder.

Bilderböckerna Storm-Stina och Stina och Stortruten från slutet av 80-talet kom första gången i en volym 2003, och hette då Boken om Stina. Denna nyutgåva, Stinas sommar, kom i maj.

Stinas sommar av Lena Andersson.
ISBN: 978-91-29-68095-9
Sidantal: 80. Kartonnage.
Rabén & Sjögren.

Du hittar boken i din lokala bokhandel, eller på nätet t.ex. på Bokus, eller Adlibris.

Detta blogginlägg är även publicerat på bloggen Barnboksprat.

Read Full Post »

• ”Söndag” – om en pojkes funderingar och vånda i väntans tider

Publicerat i Boktips, Recensioner, tagged , , , , , , den 31 maj, 2012 | Lämna en kommentar »

Kim Fupz Aakeson har skrivit och Eva Eriksson har illustrerat bilderboken Söndag, som kom ut i mars.

Här får vi under en vecka följa Torsten, som snart ska bli storebror, och hans ”sämsta kompis” Willy, som (får vi så småningom veta)  just har blivit det. Willy menar att ”folk skaffar bebisar när den första bebisen har blivit för stor och ful och jobbig.” Hoppsan! Det är med andra ord ingen politiskt korrekt, tillrättalagd gullegull-historia av det uppenbara slaget.

Barnperspektivet är konsekvent, och definitivt en av bokens starka sidor. Vi får ta del av barnens tankar om högt och lågt, om det triviala och vardagsnära såväl som det djupaste allvarliga; allt i en strid ström utan krusiduller. Realismen är påtaglig redan från start:

”På måndagen låg Torsten och Willy på gräsmattan mellan husen och stirrade upp mot molnen. De föreställde inget speciellt, molnen alltså. De bara fanns där.”

Torstens föräldrar är av den (högst normala) sorten som ibland blir irriterade och säger ”baske mig”, tjatar om att det är så stökigt på hans rum och inte riktigt verkar hänga med i barnets djupsinniga funderingar över kärlekens mysterium alla gånger.

Räcker kärlek till flera barn? Kan kärlek ta slut? Ja, det kan den ju tydligen, för Willys pappa till exempel har slutat älska Willys mamma; nu älskar han en tant som jobbar på kommunen istället, hon heter Nina och har små bröst. Tur i alla fall att Torstens farmor, själv trebarnsmor, hävdar att det kommer mer kärlek när man får barn: ”ju fler barn, desto mer kärlek”. Och att hans mamma älskar pappa fast han irriterande nog aldrig slutar röka och trots att hon en gång hällde ett helt glas vatten över huvudet på honom. Och Torstens pappa älskar hans mamma även om han kallade henne surkärring en gång.

Söndag är en bilderbok tänkt för barn mellan 4 och 8 år. Texten är ganska omfångsrik, men indelas i sju avsnitt (en för varje veckodag) så man kan ju eventuellt tänka sig detta som en kapitelbok i miniformat för de mindre. Jag tycker att det är en berättelse som inbjuder till diskussion och vidare funderingar, en bok som man som vuxen kanske vill resonera kring tillsammans med sitt barn. De slutsatser som Willy drar kan säkert, för många läsare, kräva någon ytterligare kommentar än vad som gestaltas i texten. (Det beror ju på hur bekant bokens verklighet känns för barnen som hör berättelsen. Om man lever nära den eller inte. Och hur van man är vid att ta del av olika typer av historier förstås.)

Det är inte en ”åh vad mysigt, du ska få ett syskon”-bok. Snarare en smått filosofisk bok om kärlek och relationer, välskriven och skickligt gestaltad, med en egen ton. Eva Erikssons bilder tillför värme och gör historien mer lättillgänglig.

Söndag av Kim Fupz Aakeson och Eva Eriksson.
ISBN: 9789172995123
Sidantal: 48. Inbunden.
Opal bokförlag.

Du hittar boken i din lokala bokhandel, eller på nätet t.ex. på Bokus, eller Adlibris.

Read Full Post »

• Spinderella Tarantella – en faktasaga om korsspindelns liv

Publicerat i Boktips, Recensioner, tagged , , , den 19 april, 2012 | Lämna en kommentar »

När jag var sisådär i mellanstadieåldern fick jag för mig att spindlar var något att vara lite rädd för. Det hade jag inte tyckt innan, men ganska säkert hängde det ihop med att jag fick en kompis som tyckte att de åttabenade små rovdjuren var något av det otäckaste som fanns. Numer är jag mer kompis med spindelsläktet, åtminstone de mindre och tämligen harmlösa varianterna som finns på våra breddgrader. Och rädsla är ju inget man vill föra över till sina barn, så när jag fick nys om den nya bilderboken Spinderella Tarantella av Inger Lindahl (text) och Sara Gimbergsson (bild) som utkom på Alvina förlag i mars, så blev jag genast nyfiken. Kunde detta vara ett roligt sätt att lära sig (och barn) om spindlar? Det är ju förvisso så att det oftast är det okända som skrämmer.

Spinderella Tarantella

Spinderella Tarantella är den diviga korsspindel-honan som är bokens huvudperson.

Hon är småkrypsvärldens femme fatale, charmig, fåfäng och stundtals ganska odräglig. Men hon är inte utan talang, och berättar här på ett rappt och personligt sätt om vem hon är och om allt möjligt som hon kan.

Vi får ta del av både fakta, som t.ex. att hon har åtta ögon men ändå ser dåligt, att hon packar in flugfångsten i nätpaket innan hon äter den och att det händer att hon äter upp hanen som hon just parat sig med – och fiktion, som t.ex. att hon tycker att barnen sjunger förfärligt (Imse vimse spindel), att hon gillar att skrämmas (barnen lyckas hon inte skrämma, men tanter däremot, det går lysande!) och att hon (såklart) träffar sin partner på nätet…

En faktasaga är alltså precis vad det är. Humoristisk, lättsam, informativ och lite lagom läskig, eftersom spindlar är som de är; fascinerande och förskräckliga på samma gång.

Bilderna av Sara Gimbergsson (som tidigare gjort t.ex. böckerna om Lycke och Lage) är gjorda i akvarell och täcker hela uppslagen. Hon säger att hon hade ovanligt roligt när hon skapade Spinderella:

– Historien om spindelkvinnan krävde bilder med skärpa och udd, eftersom Spinderella ju är en smått extrem karaktär. Hon krävde att jag tog ut svängarna ordentligt vad gäller uttryck och färg.

Jag tycker personligen om hur hon fångat karaktären i bilderna. Däremot kan jag tycka att några av uppslagen känns något röriga.

Texten av Inger Lindahl är fängslande och har bra flyt. Det funkar utmärkt att den är skriven ur jag-perspektiv (berättaren är ju Spinderella själv) och författarinnan gestaltar karaktären väl genom hur Spinderella uttrycker sig. (Det är bara på ett ställe jag hakar upp mig lite: ”Nu ska ni få se på RIKTIGA skönheter. Mina små äggi-gläggisar! 250 stycken! Flugskit vad söta de är!” Den där flugskit-meningen… Var den nödvändig?)  Jag tror hur som helst att det här kan vara en rolig bok att läsa högt för 3 – 6-åringar.

Plus i kanten: Snart kommer en arbetshandledning för pedagoger som vill använda boken i sitt arbete att finnas på förlagets hemsida, för gratis nedladdning. Dessutom är boken, liksom alla andra böcker från detta förlag, miljömärkt med Svanen och FSC.

Spinderella Tarantella av Inger Lindahl och Sara Gimbergsson.
ISBN: 978-91-86391-10-2 
Sidantal: 24. Inbunden.
Alvina förlag.

Du hittar boken i din lokala bokhandel, eller på nätet t.ex. på Bokus eller Adlibris .

Read Full Post »

• Säregen stämning i Levi Pinfolds ”Djangon”

Publicerat i Boktips, Recensioner, tagged , , , , , den 26 mars, 2012 | 4 Kommentarer »

Djangon Ett av syskonbarnen fyller sex i dagarna och fick den här fina bilderboken av oss. Djangon är britten Levi Pinfolds debutbok, som gjorde att han 2010 tilldelades det prestigefulla priset The Booktrust Early Years Award i klassen för bästa illustratör. Och nog är det de färgstarka, fantastiska bilderna som utgör lässtundens största behållning, även om texten är välskriven. De blandar detaljrik socialrealism med magi och vemod. Ibland fyller de ett helt uppslag och ibland är de små bildserier, som i ett foto- eller kanske ett seriealbum. Perspektiven växlar på ett intressant sätt, och tiden (c:a 100 år sedan) och miljöerna som skildras är spännande i sig: romska husvagnsläger och cirkusmiljöer, skog och fransk landsbygd… Dessutom kan man roa sig med att leta efter Djangon, som gömmer sig här och där.

Pinfold har inspirerats av den fransk-romske jazzlegenden Jean ”Django” Reinhardts liv och bakgrund när han skapat den här boken, men här är Djangon en varelse som dyker upp i pojken Jeans liv och ställer till med en massa trubbel. Det blir Jean som får stå till svars för all oreda och det tröttnar han på, så han ber Djangon fara och flyga. Men när denne slutligen gör honom till viljes så väcker det ändå dubbla känslor… Botemedlet mot saknaden och melankolin blir en banjo!

Djangon rymmer både det finstämda och fartfyllda, det skojiga och  sorgliga.

Förutom Jeans äventyr med Djangon så är det relationen till pappan som är i fokus. I slutet kan man läsa om den verkligen Jean Reinhardt och hans livsöde.

(Ser boken sliten ut på högersidan? Ja! Illustration på gränsen till illusion!)

- – -

Djangon, av Levi Pinfold.

ISBN: 9789185703814

Övers. Emeli André. 36 sidor. Inbunden.

Karneval förlag.

Du hittar boken i din lokala bokhandel, eller på nätet t.ex. på Bokus, eller Adlibris.

- – -

Vill du läsa mer om boken?

Här kan du läsa vad DN:s recensent skrev om Djangon.

Här hittar du förlagets information.

Read Full Post »

• Andrejs längtan av Barbro Lindgren och Eva Eriksson

Publicerat i Aktuellt, Boktips, Recensioner, tagged , , , , , , , den 14 mars, 2012 | Lämna en kommentar »

Idag läste jag och min dotter bilderboken Andrejs längtan som är skriven av Barbro Lindgren och illustrerad av Eva Eriksson (ytterligare två av mina hjältar i barnboksvärlden). Den kom ut första gången 1997 och nominerades då till Augustpriset. Nu har den givits ut igen på Rabén & Sjögren, lagom till författarinnans 75-årsdag nu på söndag den 18 mars. För oss här hemma var boken dock en ny bekantskap – och en angenäm sådan.

Berättelsen handlar om barnhemsbarnen Andrej och Vova i Sankt Petersburg. De går runt i staden och letar efter Andrejs mamma som har ”gått bort”. Andrej saknar henne mycket och längtar tillbaka till tiden då han bodde i hennes mage, i en idyllisk liten värld med eget rum, en trädgård med ett äppelträd… Han har faktiskt frågat henne varför hon födde honom och fick då svaret att hon ville att han skulle komma ut för att de skulle göra så mycket roligt. Men sen, när de skulle göra allt roligt, så var hon plötsligt borta!

Som vanligt i Barbro Lindgrens böcker så är det barnets perspektiv och upplevelser som kommer fram genom texten. Här finns inte någon vuxen berättare som förklarar, lägger tillrätta och separerar dröm från verklighet, utan vi får ta del av Andrejs berättelse, helt enkelt. Förlusten, längtan, sökandet – och vad han finner. Att slutet ter sig fantastiskt, inte logiskt, det tycker jag är helt i sin ordning i en skönlitterär bok, också i en som vänder sig delvis till barn. Vad tycker ni?

Andrejs längtan är en rörande skildring som sträcker sig hela vägen från det realistiska och tragiska till det ljusa, skira, drömska.

LIVE TIPS:

Barbro Lindgren läser Andrejs längtan på Bokslukaren, Mariatorget 2 i Stockholm, nu på lördag den 17 mars kl. 13.00!

TV-TIPS: 

För den som missat det kan jag också nämna att Barbro Lindgren var med i Gomorron Sverige igår, den 13 mars. Intervjun kan ses på SVT Play.

På fredag kl. 20.00 visas också ”Äntligen måndag” en dokumentär om Barbro Lindgren av Aziza Dhaouadi, i SVT2. 

.

Fotograf: Raili Korkkonen

Andrejs Längtan, av Barbro Lindgren och Eva Eriksson.

ISBN: 9789129680584

32 sidor. Kartonnage.

Rabén & Sjögren.

Du hittar boken i din lokala bokhandel, eller på nätet t.ex. på Bokus, eller Adlibris.

Read Full Post »

• Kalle och chokladfabriken av Roald Dahl

Publicerat i Boktips, Recensioner, tagged , , , , , den 9 mars, 2012 | Lämna en kommentar »

Vår godnattsaga just nu är kapitelboken Kalle och chokladfabriken, av Roald Dahl (1964). Den är utgiven på svenska av Tidens förlag, med illustrationer av Bengt Arne Runnerström. Vårt väl tummade ex stod i min egen bokhylla i barndomen och har nu, via diverse kartonger i x antal flyttar, landat i dotterns. Och tur var väl det!

Det är en oemotståndlig historia: fem barn som hittar gyllene biljetter innanför omslagspapperet på varsin chokladkaka blir de lyckliga utvalda som får besöka Willy Wonkas legendariska chokladfabrik, där ingen har släppts in eller ut på åratal. De guidas runt i fabriken av det excentiska godismakargeniet Willy Wonka själv och får uppleva hans fantasifulla skapelser, den ena mer fantastisk än den andra: tuggummin som inte tappar smaken, glass som inte smälter, vattenfall av smält choklad… Det är ju ett makalöst bra upplägg för en barnberättelse! Vem blir inte hänförd vid tanken på Chokladrummet som rymmer en hel dal med gröna ängar och en bred flod, där allt är gjort av godis?

Att fyra av de fem barnen är tämligen förskräckliga på olika sätt sätter krydda på historien. Liksom i sagans värld är karaktärsteckningen svartvit och inte särskilt djuplodande. Och man kan vara helt lugn: de hemska barnen (och deras dito föräldrar) får alla ett snöpligt avslut på rundturen, medan hjälten, den fattige Kalle Spann, istället belönas på ett sätt han aldrig kunnat drömma om.

Boken väckte stort rabalder när den kom ut, läser jag i Barnboksvärldar av Birgitta Fransson. ”Barnen älskade den och vuxna lärare, recensenter och litteraturvetare analyserade denoch såg förhärligande av kapitalismen, rasism eller moralism i den. En del såg den som satir, som gav barnen redskap att kritisera konsumtionssamhället. En lång artikel i den amerikanska tidsskriften The lion and the unicorn utreder exkrement-fantasierna i boken, jämför choklad och laxativ och ser Willy Wonkas chokladfabrik som en enorm matsmältningskanal.” Mamma mia! Ibland kan tyckerierna gå överstyr!

Roald Dahl uppgav själv att han bara ville underhålla och skriva så roligt att barn fortsätter att läsa böcker. Läs Kalle och Chokladfabriken och döm själv om han lyckats i sin föresats! (Har du redan läst den kanske du ska satsa på Dahls självbiografiska barndomsskildring som på svenska heter Mitt liv som pojk, och läsa om hur han en gång i skolan fick testa nya chokladsorter från en fabrik och redan då började drömma om att komma på receptet till en fullkomligt oemotståndlig choklad…)

illustration Bengt Arne Runnerström

Boken har utkommit i en sjätte utgåva på Rabén och Sjögren som finns tillgänglig i handeln (ISBN: 9789129673937). Den finns också som ljudbok från Norstedts Audio (ISBN: 9789173131049). Berättelsen har dessutom filmatiserats två gånger, senast 2005 med Johnny Depp som Willy Wonka. I filmen från 1971 gestaltades han av Gene Wilder.

Read Full Post »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.