Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Arkiv för kategori ‘Aktuellt’

Panelsamtal på temat ”radarpar och relationer”

I fredags var jag på Natur och Kulturs barnbokslunch, ett panelsamtal på temat ”radarpar och relationer” modererat av journalisten Pia Huss. Där fick vi möta tre författare: Jujja Wieslander (aktuell just nu med Stora boken om Mamma Mu och Kråkan), Anders Sparring (Karla Brottare)  och Joakim Brännström (Blixtslukaren) och höra dem resonera kring sitt skrivande, karaktärerna i sina böcker och framför allt då dessas relationer.

Joakim Brännström debuterade i år med bilderboken Blixtslukaren, illustrerad av Joanna Hellgren, som handlar om ett syskonpar och deras lek vid läggningsdags. Författaren har tidigare arbetat på en förskola i Oslo, vilket tillsammans med minnen från hans egen barndom (det där med att uppfinna knappar för det ena och det andra var tydligen något han själv sysselsatte sig med som barn) gav inspirationen till boken. Han påpekade i samtalet att för barnen är leken på riktigt, och att det var något han ville ha med i boken. Han framhöll också att hans huvudperson inte är könsbestämd i text eller bild, vilket jag själv inte tänkte på när jag läste den första gången för min dotter. Relationen mellan syskonen i historien är levande och varm; de samspelar så fint i leken. Pia Huss associerade till Bröderna Lejonhjärta.

Huvudpersonen Karla i Anders Sparrings bok har lite olika personer i sin närhet som hon relaterar till, hon är inte direkt en hälft i ett radarpar, även om hon är mycket förtjust i den nyinflyttade killen Josef. Rut däremot är hennes antagonist, ”dum i huvudet” och fet och ful därtill… Jujja Wieslander ställde sig rätt tveksam till det porträttet, skulle jag vilja påstå. Just det där att hon var fet och ful också. Men Anders lovade att Rut får upprättelse i nästa bok Karla Brottare och Boris Olsson som utkommer 2013.

Mamma Mu och Kråkan är väl de som verkligen kan sägas leva upp till benämningen radarpar. De älskade karaktärerna uppstod som ni kanske vet först i radioteater för barn, och sedan fick de form av Sven Nordqvist när historierna blev böcker som illustrerades av denne. Mamma Mu är den nyfikna som vill prova på det ena och det andra. Kråkan är den som ifrågasätter och invänder, men som ibland kan lockas in i leken… Det är förstås barnets och den vuxnes roller som ligger till grund här. Men som Pia Huss framhöll, man kan också känna igen dynamiken i parförhållanden och andra relationer. Jujja skrattade och bekräftade att många män verkar ha tagit Kråkan till sitt hjärta – det finns kanske en viss koppling där. Anders Sparring sa att han tycker att Kråkan gör att man tycker ännu mer om Mamma Mu. Just för att han ifrågasätter och problematiserar, bromsar och kritiserar får man lättare att sympatisera med och identifiera sig med Mamma Mu och hennes initiativ.

Det var mycket trevligt att lyssna till panelsamtalet, som gav en del att fundera på på egen hand. Har ni något favorit-radarpar i barnlitteraturen? Det som jag spontant kommer att tänka på är Mumintrollet och Snusmumriken. Läs ”Den sista draken i världen” i Det osynliga barnet så förstår ni vad jag menar!

 

Detta blogginlägg publiceras även på bloggen Barnboksprat.

Read Full Post »


Alfons Åberg fyller 40 år i år, som ni kanske vet. Stockholms Stadsmuseum öppnade i fredags utställningen ”Kolla Alfons Åberg – 40 år!” för att fira den populäre jubilaren. Jag och dottern Frida (snart fem år) åkte dit. Vi hittade till utställningen genom att följa Alfons-märkena uppför trappan, och väl framme hälsade en stor Alfonsdocka välkommen i en monter. Sedan besökte vi Alfons rum, där han låg i sin säng med odjuret (från Alfons och odjuret, 1978) hängande ovanför. (Fast barnen vet ju att odjuret egentligen bor under sängen; det påpekade Frida genast.) Flera par av Alfons karaktäristiska skor stod prydligt uppställda på rad intill sängen.

Barnen kan också leka i en röd buss, där Mållgan, Alfons osynlige vän som finns mer i flera böcker, sitter bänkad på ett säte. I kalasrummet kan man titta på egenfolket i en kakelugn (från Alfons och styrkesäcken, 2010), det tyckte Frida var spännande. Där kan man också hoppa hage, sätta knorren på grisen och krypa in i ett paket (pappa Åberg önskade ju sig ”snälla barn” i födelsedagspresent i Hurra för pappa Åberg! 1993). Man kan få kramdjuren i taket att åka framåt i sin linbana (hämtad ur Bara knyt, Alfons! 1988) och, inte minst, lyfta locken i de färgglada bordsskivorna och plocka fram någon av alla de 25 Alfonsböcker som finns, och slå sig ner och läsa.

I nästa rum är det spökstämning, som i Vem spökar, Alfons Åberg? (1983). Där kan man göra egen skuggteater, och se figurer ur Flyg! sa Alfons Åberg (1997) och den lite läskiga Mera monster, Alfons! (1992).

Man kan förstås också läsa om författarinnan Gunilla Bergström och om figuren Alfons Åberg, bilderboksklassikern som år efter år toppar listorna över utlånade böcker på biblioteken. Alfonsböckerna har getts ut i nästan fem miljoner exemplar i Sverige, och finns översatta till ett trettiotal olika språk. Visst är det roligt med historier som når över både generations- och nationsgränser på det viset?

Efteråt frågade jag Frida vad hon tyckte bäst om på utställningen. Hon funderade lite, sedan sa hon: ”Böckerna!” Det ska man nog inte tolka som ett underbetyg till själva utställningen, utan tvärt om. De fina rummen med alla detaljer väcker läslusten, och det är ju härligt att böckerna finns där att bläddra och läsa i. Vi läste Flyg! sa Alfons Åberg och Är du feg, Alfons Åberg?  (1981). Väl hemma rotade vi fram alla Alfonsböcker vi har och fortsatte läsa…


Utställningen ”Kolla Alfons Åberg – 40 år!” på Stockholms Stadsmuseum pågår t.o.m. 6 januari 2013. 

Entré: gratis för barn och ungdomar upp till 19 år, 70 kr för vuxna. Då får man en personlig årsbiljett som gäller för ett obegränsat antal besök under 2012.

Läs mer om utställningen här!

Läs DN:s artikel om Alfons, Gunilla Bergström och jubileet här.

(Detta blogginlägg är även publicerat på bloggen Barnboksprat.)

Read Full Post »

Idag läste jag och min dotter bilderboken Andrejs längtan som är skriven av Barbro Lindgren och illustrerad av Eva Eriksson (ytterligare två av mina hjältar i barnboksvärlden). Den kom ut första gången 1997 och nominerades då till Augustpriset. Nu har den givits ut igen på Rabén & Sjögren, lagom till författarinnans 75-årsdag nu på söndag den 18 mars. För oss här hemma var boken dock en ny bekantskap – och en angenäm sådan.

Berättelsen handlar om barnhemsbarnen Andrej och Vova i Sankt Petersburg. De går runt i staden och letar efter Andrejs mamma som har ”gått bort”. Andrej saknar henne mycket och längtar tillbaka till tiden då han bodde i hennes mage, i en idyllisk liten värld med eget rum, en trädgård med ett äppelträd… Han har faktiskt frågat henne varför hon födde honom och fick då svaret att hon ville att han skulle komma ut för att de skulle göra så mycket roligt. Men sen, när de skulle göra allt roligt, så var hon plötsligt borta!

Som vanligt i Barbro Lindgrens böcker så är det barnets perspektiv och upplevelser som kommer fram genom texten. Här finns inte någon vuxen berättare som förklarar, lägger tillrätta och separerar dröm från verklighet, utan vi får ta del av Andrejs berättelse, helt enkelt. Förlusten, längtan, sökandet – och vad han finner. Att slutet ter sig fantastiskt, inte logiskt, det tycker jag är helt i sin ordning i en skönlitterär bok, också i en som vänder sig delvis till barn. Vad tycker ni?

Andrejs längtan är en rörande skildring som sträcker sig hela vägen från det realistiska och tragiska till det ljusa, skira, drömska.

LIVE TIPS:

Barbro Lindgren läser Andrejs längtanBokslukaren, Mariatorget 2 i Stockholm, nu på lördag den 17 mars kl. 13.00!

TV-TIPS: 

För den som missat det kan jag också nämna att Barbro Lindgren var med i Gomorron Sverige igår, den 13 mars. Intervjun kan ses på SVT Play.

På fredag kl. 20.00 visas också ”Äntligen måndag” en dokumentär om Barbro Lindgren av Aziza Dhaouadi, i SVT2. 

.

Fotograf: Raili Korkkonen


Andrejs Längtan, av Barbro Lindgren och Eva Eriksson.

ISBN: 9789129680584

32 sidor. Kartonnage.

Rabén & Sjögren.

Du hittar boken i din lokala bokhandel, eller på nätet t.ex. på Bokus, eller Adlibris.

Read Full Post »

Ulf Nilsson  Foto: Stefan Tell

Barnboksakademins sextonde stol innehas av författaren Ulf Nilsson, en av mina hjältar i barnboksvärlden. Många är vi som har läst och älskar hans bilderböcker, som till exempel Älskade lilla gris, Lilla syster Kanin, Den fräcka kråkan och Adjö, herr Muffin. Men Ulf, som har varit författare på heltid i tjugofem år och på deltid i ytterligare tio, har också skrivit kapitelböcker och ungdomsböcker, noveller, populärdeckare, vuxenböcker och en bok om hur man skriver böcker (tillsammans med Jan Nilsson). Två gånger har han tilldelats Augustpriset: 1994 för Mästaren och de fyra skrivarna, och 2002 för Adjö, herr Muffin. 

Denna vecka är Ulf Nilsson krönikör på Barnboksakademins hemsida. Ledamöterna turas nämligen om att skriva krönikor här, en ny läggs upp varje vecka. Ulf önskar oss alla välkomna in i barnboksförfattarnas och illustratörernas förlovade land, och gläds åt när en nykomling (hans exempel är Linda Skugge, aktuell med Godnatt min kattillustrerad av Kristina Digman) kommer och bidrar med ett nytt fräscht perspektiv på det sköna och förunderliga i barnbokens lustgård.

Read Full Post »

Förra veckan presenterade Svenska Barnboksinstitutet sin ”bokprovning” som hålls varje år. Den består dels av föredrag och presentation av en skriftlig rapport, dels av en utställning av alla barn- och ungdomsböcker som publicerades under det gångna året.

SBI fastslår att det aldrig getts ut så många barn- och ungdomsböcker i Sverige som i fjol, då 1747 titlar publicerades. Det är en ökning med 84 titlar (5,1 %) från 2010. (2009 pekade utgivningskurvan neråt, men den trenden har alltså vänt.) Mest ökade utgivningen av bilderböcker, kapitelböcker och ungdomsböcker, vilket stämmer med vad vi tidigare sett under 2000-talet. För andra året i rad var de svenska böckerna (937 st) fler än de översatta (810 st).

”Flickornas och kvinnornas år”. Ur rapporten:

”Det var flickornas och kvinnornas år 2011, särskilt när det gäller svenska ungdomsböcker, men även när det gäller bilderböcker och tecknade serier. Vi tycks vara inne i ett generationsskifte där unga, kvinnliga författare, bilderbokskonstnärer och serietecknare publicerar verk med flickor som huvudpersoner och strävar efter att skildra flickans och den unga kvinnans erfarenheter. Det ökade antalet flickor i ungdomslitteraturen är möjligen en anpassning till marknaden och det faktum att pojkar läser mindre. Frågan är om detta på sikt kommer att påverka mängden läsande pojkar. Som studier har visat tenderar pojkar att vilja läsa om andra pojkar.”

För alla intresserade kan jag tipsa om att utställningen är öppen t.o.m. 12 april, må – tors  kl. 12 – 17, i SBI:s bibliotek på Odengatan 61 i Stockholm. Föreläsningarna filmades och kommer att läggas upp på  www.sbi.kb.se.

Read Full Post »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.