Kommentarer till • Funderingar om syskonböcker

Av: boktyckeri

boktyckeri — Tue, 08 May 2012 07:11:04 +0000

Hej Elin! Jag håller med om att det är bra att läsa själv först. Ibland har jag inte gjort det och hamnat i historier som jag tyckt varit rätt knasiga – på fel sätt. Fast det kan ju i och för sig ge upphov till intressanta samtal… Ett annat sådant där exempel på oönskad ”inspiration” via barnbok är ju den klassiska ärtan i näsan. Jag vet flera barn som gjort den grejen – och gissa vilken bok de hade hört? Kanske man borde förse den med varningstext

Av: Elin

Elin — Mon, 07 May 2012 20:07:43 +0000

Håller med om det där med att vissa böcker faktiskt kan ge mer problem än vad de löser. Det är nog alltid bäst att läsa själv först och sedan avgöra, är det här en bok för mitt barn? Tänker detsamma om tex Alfons och hans mardrömmar, är man inte redan rädd för saker under sängen eller garderoben så blir man ju det. Syskonböcker är svårt, i allafall innan syskonet kommer. Det bästa är nog att vänta och se hur reaktionen blir, om den blir alls.

Av: boktyckeri

boktyckeri — Mon, 07 May 2012 19:11:25 +0000

Precis! Det är egentligen två helt olika lägen, att vänta syskon och att ha syskon. Man får välja rätt bok för rätt tillfälle helt enkelt… Eller ja, om det nu är enkelt. Det är det jag ämnar utforska framöver. Tack för din input, Janina!

Av: Janina

Janina — Mon, 07 May 2012 18:37:40 +0000

Jag håller med dig i din tanke om ”Jag vill också ha ett syskon”. Vi valde att INTE läsa den boken när vi väntade vårt andra barn, eftersom vi tänkte som du: vi ville inte själva introducera syskonsvartsjuka för vårt första barn. (Sedan är det ju en annan sak om man märker att barnet verkligen är svartsjukt, då kan det ju vara fiffigt att få bearbeta det genom skönlitteraturen.)